Hilda

Fick dock erfara under fredagskvällen, hur lätt det är att ta med sig arbetet hem. Fick ta en kvällspromenad innan jag åkte ut till stugan då jag kände att tankarna for runt som i ett virrvarr. Jag kunde inte få fatt i någon av tankarna, oavsett hur mycket jag försökte fokusera på en av dem så var det som om den varje gång slank undan, lika plötsligt som den hade kommit så försvann den ur sikte. Hann med att både glömma en bok till mamma samt nycklarna in till stugan. Tur nog så har mina föräldrar alltid en plan C så det löste sig ändå. 

Piteå är verkligen vackert såhär års, både i stan och ute vid havet. Ser fram emot att få gå ut en kväll och strosa runt i butikerna och julhanda de sista klapparna. Tänka sig att det snart är första advent. Jag har bott i piteå i snart 4 månader. Vart tog hösten vägen? 

Måste hejda mig själv när jag under veckan börjar tänka "snart helg".. Det är så lätt hänt att hamna i ett 'working mode' där autopiloten tar över och man liksom går och väntar på att dagen ska bli kväll. Och vad väntar man på egentligen? Medan vi väntar på bättre tider pågår ju faktiskt livet och risken är stor att vi missar det vi är med om. Att vänta på nästa fikapaus, nästa lunchtimme, nästa träningspass och nästa hemresa är både bra och dåligt. Förväntan, uppladdning och förberedelser, allt för att möta framtiden på bästa sätt.  En helg som denna är jag tacksam över att naturen och människorna i min närhet gör att jag lättare kan slappna av och luta mig tillbaka i stolen och känna doften av livet. 

Frukost ute på altanen

Årets första glögg

Strandpromenad