Hilda

Vanligtvis pratar vi om personlighet som något innehållsrikt, något som är djupt inom oss och komplext att förstå sig på. Men, man kan också få ut sin personlighet på papper. Det fick jag förra fredagen. Och såhär ser alltså min personlighet ut (se bild nedan) För er som är intresserade av att veta vad de olika variablerna står för är välkommen att googla på det stora personlighetsinstrumentet 'Big five'. Där kan ni se vad varje variabel betyder.

Så, vare sig min personlighet är djup eller ytlig så går det iallafall att presentera den på ett papper:)

Fick trevliga nyheter igår! Bruden till höger på bilden kommer hit till helgen, och detta kort togs för övrigt någon gång under gymnasiettiden :) call-on-me tema och Army girl var ledord inför det årets halloweenfest. Det här årets halloween blir nog lite lugnare. Jobb på esprit väntar och sen ska vi fira Magnus igen på lördag.

Emma, vi ses snaaart!

Äntligen börjar jag se slutet på grupparbetet som pågått sedan vårterminen... Imorgon lämnar vi förhoppningsvis in vår C-uppsats!

Du kan fokus ställas in på examensarbete, idrottskurs och klientarbete. Däremellan hoppas jag att kvällarna och helger bjuder på stundande julfika, tända ljus och gott sällskap med vänner och sambo.

Är det bara jag, eller längtar någon annan till vintern och juletid? December månad är den bästa månaden på hela året. Jag myser alltid in mig i en julstämning genom att börja lyssna på julsånger, tända ljusen och fundera på vad årets julklapp ska bli:)

I fredags fick jag tillbaka ett begåvningstest och ett personlighetstest som ett företag ville att jag skulle göra. Detta som ett led i att jag ansökt om jobb och att de alltid vill ha en bedömningsprofil på alla som söker tjänster hos dem. Jag har alltid varit ganska säker på vilka sidor som kommer fram hos mig själv när jag är med andra människor. Tex är jag för det mesta pratglad, utåtriktad, i behov av kontroll och struktur, jag är tydlig i mitt språk, känner mig trygg i att leda, planerar gärna, fattar ofta snabba beslut och gillar att ha mycket ansvar. Så! Men det jag också vet, men som kanske inte blir tydligt för alla andra är ju att jag även har min egen motsats inom mig. I den närmaste kretsen, familjen och vänner så finns en inåtriktad, reflekterande och filosofisk sida av mig själv där jag drömmer mig bort, funderar på livet och dess mening, där samlar jag kraft och energi, försöker vara till lags och tar sällan stor plats om det inte efterfrågas. För här, i min familj så finns det redan så många som vill vara den där utåtriktade, pratglad typen så det finns helt enkelt inte utrymme för mig. Jag tar ju heller inte för mig och detta är ett väl invant mönster som fortfarande hänger med mig när vi idag samlas hela familjen. Personlighetstestet i fredags påminde mig om dessa två ytterligheter då testledaren frågade mig om hur det kom sig att jag sammanfattningsvis fick en så pass bred personlighet.

Och är det inte så för dom flesta egentligen, att vi har en ganska bred repertoar av beteenden och personlighetsdrag som kommer till uttryck i olika sammanhang med olika människor? Jag kan vara den bästa säljaren på Esprit, med ett stort leende på läpparna tar jag emot alla sorters kunder, vare sig dom vill skälla ut mig personligen för att inte ha hemma rätt storlek av en tröja, eller för att dom vill beklaga sig över att dom gått upp i vikt på senare tid och vill ha bekräftelse av mig. Oavsett så står jag där och förstår, tar emot och sväljer. Jag visar inte någon tendens till irritation utan tillgodoser kunde med det dom behöver.. men sätt mig i en annan miljö, exempelvis i skolan och jag kan ta till en hög och tydlig stämma där jag direkt hugger tillbaka och ber personen utförligt förklara sig för deras uttalande. Och passar det mig inte så snäser jag ifrån, ibland onödigt mycket. En del människor tycker att man i alla lägen ska 'vara sig själv' för att inte vara svag för grupptryck och dylik.
Tråkigt! Säger jag då eftersom en anpassning till olika kontexter kan vara otroligt värdefullt för att människor i omgivningen ska känna sig trygga och bekväma med dig som person. Det finns ett syfte med att vi inte beter oss likadant mot våra egna föräldrar kontra någon annans. Sen finns det föräldrar som hävdar att man måste behandla sina barn lika för att dom är värda lika mycket. Och visst är det så att alla ens barn har ett lika stort värde men dom är ju för den skull en egen individ med egna behov. 'Stackars barn' brukar jag tänka när man hör någon utrycka sig som ovan. 'Stackars klienter' tänker jag då terapeuter hävdar att de behandlat sina klienter med en enda metod för att säkerhetsställa forskningen och tillförlitligheten. Tanken är väl ändå inte att vi ska passa in människan i en viss teori utan istället anpassa våra teorier som vi har för att hjälpa den enskilda människan.

Nu kanske jag svävade iväg lite men för att knyta ihop säcken så vill jag nog bara säga att jag inte tycker man ska vara rädd för att våga vara annorlunda mot sig själv och mot andra. Att det kan vara bra att våga ifrågasätta sig själv och sina värderingar för att ompröva ens sanningar. Det kan ju faktiskt vara så att du lär dig något värdefullt om dig själv. Jag bryr mig inte längre om att jag alltid håller minen på jobbet då jag är säljare, förut kändes det alltid som ett brott mot mig själv när jag inte stod upp för mig och sa ifrån. Men det handlar ju inte om det utan att jag anpassar mig för att tillgodose någon annans behov, som kan vara nog så viktigt!

Nu- jobb på Esprit :)

Trevlig söndag på er alla.

Idag har mitt tålamod testats. Grupparbeten i all ära, relationer i sin glans... men ibland så tar dessa arbeten och relationer mer energi än vad de ger. Precis som jag skrev för några veckor sedan, så kan människor i min omgivning ge mig värdefull information, eftertanke och reflektion när jag själv går för snabbt framåt. Men idag var dessa tankar som bortblåsta med vinden och jag kände hur irritationen växte när ett grupparbetet sakta sakta tog ett steg fram och ett halvt steg tillbaka. Jag kommer på mig själv att jag då kan försvinna in i mitt eget lilla skal, i min egen värld då jag får leva fritt och gasa hur mycket jag vill. Där får jag lägga i femmans växel och producera fram resultat utan att någon frågar: Varför då? Är du helt säker på det där? Finns det kanske andra alternativ? Där hämtar jag även min kraft att 'orka med att lugna ner mig', att dämpa den motor som vill framåt. Och det är här, i den stunden, som många frågar mig 'tänker du på något?' och jag ofta och vänligen svarar 'nejdå, inte på något speciellt.

Hur gör du när ditt temperament inom dig stiger? Hur gör du när känslorna kryper upp i halsgropen och vill fram i ord eller kryper ner längs benen och du vill fly därifrån? Här är vi nog väldigt olika. Vissa av oss brinner av, bokstavligen, och uttrycker vårat missnöje och agerar i affekt. Andra biter ihop, tar några djupa andetag och trycker undan. Den tredje kanske ställer en motfråga, försöker förstå, eller rationaliserar. Vad ger resultat?

En sak som jag har lärt mig är att det sällan går att tämja den andre genom att 'tala det andra språket'. Om motparten brusar upp och du förblir lugn, provocerar ni troligtvis bara varandra. Ni kommer båda uppleva att den andre inte lyssnar, inte förstår. Den som agerar utåt vill ha en reaktion, en respons från dig, och du som håller allting inombords, önskar mest av allt att få utrymme att tala, men du kommer riskera att känna dig överkörd. Vem som ska ge vika för den andres behov är ingen lätt fråga. Båda två har ett eget behov och agerar därefter så vem av er som låter sitt eget behov stå åt sidan för att tillgodose den andres - det är det bara du som kan avgöra. Men för att lösa konflikter tror jag det är viktigt att vi själva då och då kan kliva ur våra egna behov och se till vad den andre behöver. Stolthet är något som ofta står i vägen för oss, våra värderingar finns också med oss som hindrar sikten till alternativa vägar. Men - övar vi på att bli mer medvetna om detta så tror jag att vi ökar chansen till att få en bra kommunikation. Och genom en bra kommunikation skapar vi möjligheter, får relationen/arbetet att gå framåt.

Nu har jag sagt det till mig själv och även skrivit ner det. Så nästa gång ska jag försöka göra om och göra bättre:)

Milstoplar i livet som tagit mig ett steg närmare vuxenlivet:
- Somrarna i Paradiset/stugan under hela tonåren. Dom månaderna gav så mycket, tid för att umgås med familjen, tid för egenreflektion, tid för att drömma mig bort och tid för att lära mig tro på mig själv och veta vad jag vill göra med mitt liv.
- började psykologprogrammet och klev in i en värld med studenternas olika livsstilar, mötte personer som än idag betyder otroligt mycket för mig. Utbildningen har varit en stor personlig utveckling!
- flyttade ner till huvudstaden och provade på drömyrket. Lärde mig att skolans teorier inte alltid håller i praktiken, att det är bra att nätverka och skaffa sig kontakter samt att Stockholm inte hade det jag trodde att jag sökte efter.
- Jag och Magnus bestämmer oss för att köpa radhus. Räntor, lånelöfte, banklån och bostadslägen, ja ni hör ju själva:)
- otaliga kvällar, luncher, fikaraster med tjejerna här i Umeå. Världsproblem har lösts, i-landsproblemen har förvisso minskat på en del fronter, ångestkurvor har utvärderats och hypoteser har förkastats! Kaffesorter har diskuterats, helgens timmar har planerats och styrts upp, sammanfattningar har skrivits, frågor om tentor har höjt ångestkurvan och mellan allt detta har vi skrattat, så otroligt roligt har vi haft! Ett härligt gäng helt enkelt.
- timmar i egenterapi har blivit en andra chans på en högre nivå att fråga mig själv varför jag gör på detta viset, vilka mina värderingar är, vad jag lägger min energi på under dygnets alla timmar, hur jag uppfattas av andra, hur jag ser på mig själv.. Ja listan kan göras lång och sammanfattas med att jag fått lägga mitt livspussel där. Ovärderligt.
- barndomsvännernas sammankomster, otaliga telefonsamtal, ännu mer minnen och upplevelser att lägga till i vänskapen.
- PTP-tjänst som lurar runt hörnet. Jobb, arbetsportfölj, ny kavaj, skriva CV, maila, komma på studiebesök, genomgå personlighetstest och jaga nya jobb och kontakter.
- utlandsresa och semestermånaden med Magnus. Planering, bokningar, tid tillsammans och vi lär känna varandra på nytt, ett år av kärlek firas, vi dricker kullamust i Malmö, provar svärdfisk i Cypern, letar historiska monument i Smygehuk och Imrishamn, åker ambulans till hotellet, vi badar och njuter av tillvaron, läser böcker i skuggan och klär oss fint på kvällen innan restaurangen. Älskar livet och älskar honom.

En bit av min historia.

Ja efter att ha haft ont i halsen i tre dagar kom hostan smygandes. Och nu, nästan en Vecka senare kommer förkylningen och spikar igen lådan.

Just nu-

Äntligen är mitt namn påväg in på marknaden igen. Jag har sagt det förr och jag säger det igen - Hilda kommer vara populärt när jag är 40år!

Idag fick jag denna bild av Magnus som vittnar på mitt namns framfart:)

Just nu säger min hjärna 'kör på, bara kör på, du fixar allt'. Samtidigt säger min kropp 'nej, vänta! Stanna upp och känn efter'. Vem vinner?

Fram till idag skulle jag ha sagt min hjärnvilja men efter att ha påtagligt försämrats i halsen på mindre än två timmar, där ömma leder plötsligt signalerar igen och hostan retar i halsen.. - ja, då är det bara att krypa till korset och erkänna att jag vill mer än vad min kropp tål just nu.

Sjuk, igen. Fick vara frisk i knappt 1,5v.
Nu - vila!