Those days...
Longing... Waiting... Wondering... One of those days, again, when you think about to never give up on your inner wishes and hopes about 
life.
work, work, work
Snart november och +10 grader här i Umeå. Det har varit en regnig helg och vädret har kanske påverkat mitt humör en aning. Eller så börjar särbolivet ta på krafterna. Känslan som börjar infinna sig är att jag är "besökare" oavsett vart jag åker. Har liksom inget uttalat riktigt hem längre. Och samtidig har jag flera hem. Hem som hemma hos mamma och pappa i Piteå, hem som i hemma i lägenheten i Umeå, hem som i staden jag jobbar. Och på något oundvikligt, omedvetet sätt har jag lyckats färga av helgerna framöver i hur jag känner mig, för under de kommande 6 helgerna ska jag vara någon annanstans än - hemma.
En sån där regnig söndag som det varit här i Umeå, får mig alltid att bli lite fundersam på livet. Eller kanske - nyfiken - på livet. Det lät bättre. Nyfiken på vad som kommer hända om 1 år, 5 år, 10 år. .Är nyfiken på att se hur det hus som man så länge har fantiserat om, kommer se ut och vad man kommer jobba med, vilka nya ansikten man kommer lära känna, vilka städer man kommer besöka... und so weiter.
Inser också mer och mer hur mycket ens jobb styr i vilken miljö man hamnar i. Hur man trivs och sådär. Jobbet utgör så pass stor del av ens liv, så många timmar i veckan och dagar i månaden som man ägnar sig åt work work work. Det ger även kollegor och nya vänner, det kan ge meningsfullhet och personlig utveckling, det gör att dagarna går snabbare och kan ge tuffa problem att ta itu med liksom möjligheter som leder till nya upptäckter, det ger pengar och en yrkesroll likväl som samtalsämnen på onsdagskvällar och uppskattning av lediga helger och semestrar. Det kan ge ökat blodtryck och mer stress men kan även göra oss mer medvetna om att ta vara på vilan och återhämtningen. "Det beror som på de ju..."
Ja, jag får fortsätta vara nyfiken så får ni fortsätta med ert:)
over and out for now...
En promenad
Har återupptagit en gammal kärlek. Promenaden. Nu när hösten är här och löven blivit gula och röda och då det första snötäcket klätt marken, så är promenaden helande för mig. Jag märker hur jag svävar iväg i tankarna så fort jag gått några hundra meter. Hips vips så 'vaknar jag till' och inser att jag förflyttat mig från punkt a till b, utan att ha fysiskt känt min kropp röra på sig. Vissa kanske kallar det att man har hamnat i ett 'flow'. Kanske, kanske inte, för mig handlar promenaden om att nå mitt inre rum.
Förutom promenader längs älv och skog så börjar livet i Piteå formas till en vardag. Jobbet går mer och mer på rutin, och kvällarna ägnas åt sedvanliga göromål - träning, middag, packning, telefonsamtal till min nära och kära, sen läggdags och gonatt. Jag trivs!
Har även så mkt att se fram emot i höst och vinter. Bröllopsfirande i Arvidsjaur, 25års kalas i Uppsala, weekend och hockey i Ö-vik, kanske ett julbord en helg i advent, en julafton i Kramfors, förhoppningsvis ett kärt återseende med tjejerna på juldagen och ett säkerligen trevligt avslut på 2013 på nyår! Ska försöka att bara njuta och glädjas åt alla upplevelser som väntar!
