solen skiner, klarblå himmel. Det är ljust ute och det doftar vår. Dagar som dessa drömmer jag mig ofta tillbaka.. tillbaka till minnen som har berört mig. Jag tänker på stugan, på mamma och pappa som säkert sitter ute på någon av altanerna för att dricka sitt morgonkaffe. Wilmer som får sin bit skinka, Fina som sitter vid fönstrer och tittar på allt som pågår, Noumi som vandrar runt i hopp om att smulorna från smörgåsen ska falla ner på marken, mamma som gör i ordning multivitaminjucien direkt från pressmaskinen, pappa som kokar starkt kaffe och omsorgsfullt gör i ordning sin och mammas mackor. De sitter säkert där med dunjackorna på, solglasögon och filtar om kroppen - och dom pratar om livet. Jag skulle vilja vara där med dom.
Andra minnen.. minnen av Arvidsjaur. Dagar som dessa åker vi upp till Vittjåkk för att åka snowboard, fika varm choklad som givietvis är gjort på riktigt vis - kakao, socker och möjlk. Vi skottar upp en grotta, lägger ut renskinnen och tittar på människor som åker förbi.
Vi tar en promenad runt stenlestadius. Alla ska med, mamma stoppar ner ett par extra näsdukar i fickan "ifall att", Pappa lägger samtidigt ner hundgodis i sina fickor "ifall att". Jag stoppar ner mobil och läpsyl "ifall att". Hunden kopplas och vi går ut och känner solen som värmer våra ansikten. Snön som kramar fötterna när vi går. Det känns friskt, lugnt och skönt.
Dagar som dessa vill jag tillbaka till värmen, till Cyperns hetta och klarblåa vatten, till Malmös mysiga cafeer, till fjällen och jan svenssonmössan och akkanålke där utsikten alltid får mig att hissna, känna mig tacksam över livet.
Jag kliver upp tidigt för att fånga dagen. Även om jag på senare tid fått lära mig att dagen inte vill bli fångad, utan istället få vara fri. Jag städar, äter frukost, tar fram datorn och pluggar. Snart dags för en till kopp kaffe och ibland tittar jag ut genom fönstret och undrar hur livet har blivit som det har blivit. Jag drömmer mig bort för en stund...
Vad gör du, dagar som dessa?
Akkanålke
Snowboard i Kåbdalis
Gamla piren i Piteå som inte längre finns kvar