Hilda

Vecka numero swei! Nu börjar det hända lite mer. Imorgon möter jag mina första patienter/klienter och fler samtal väntar. Är lite förvånad över mig själv i allt detta med nytt jobb. Innan jag började tänkte jag att det skulle bli nervöst, stressigt och som en enda stor röra. Men till min förvåning så känner jag mig helt lugn. Känner mig inte helt okunnig, är inte rädd för att fråga och jag känner att jag är min egen chef. Det är så olikt från skolans värld då allt man gjorde kontrollerades, bedömdes och ifrågasattes. Här, på mitt jobb, så gör alla som dom vill. Man jobbar (lite förenklat och generaliserat) men, som man vill, fikar då man känner för det, och man bryr sig om sitt eget och litar på att dom andra gör så gott dom kan. Det känns som att jag kan åka hem och lämna jobbet på jobbet om jag vill, och känner jag för det så kan jag jobba över och läsa in mig på saker.

Vi får väl se om jag hinner ändra min uppfattning innan månadens slut, än så länge har jag en 'feel good' känsla i kroppen!

På onsdag ska jag bjuda mamma på asiatisk wok, på fredag är vi bortbjudna till våra grannar och i helgen kommer jag att ta det lugnt ute hos pappa o mamma. En lugn och skön vecka med andra ord!

Första veckan på jobbet är nu avklarad. Jag har mött den omtalade landstingskulturen. Jag har hälsat på medarbetare, chefer och handledare. Jag har fått sitta med i konferenser, lyssnat till planerande av hur ett omhändertagande av en suicidnära person skulle gå till, hunnit med att boka in mina första samtal och utredningar, blivit tilldelad rollen som coach för personer med adhd. Mer till har jag suttit och lyssnat på vem som känner vem, vilka man ska vara vän och ovän med, vilka man ska akta sig för och vilken läkare man behöver berömma för att boosta hans ego och därmed bli något mer tillmötesgående än vad han vanligtvis är, dessutom vet jag numer hur jag ska journalföra, registrera möten i tidbokningen för att jaga 'pinnar' så att ledningen ser att vi faktiskt gör något på jobbet samt blivit ytterst trevligt bemött av teamet på affektiva mottagningen.

I helgen har jag återvänt till Umeå och känner för första gången den där härliga känslan av att faktiskt vara helt ledig på helgen. Inget plugg, inget extrajobb, inget fix och städ av lägenheten - utan bara ett härligt varande i stunden. Regnet öser ner utanför fönstret och här i soffan myser jag och M med en kopp kaffe och konstaterar att vi väntar med handlingen och istället bara håller oss varma inomhus.

Ikväll väntar bio och god mat! På återseende /Psykologen

På Gotland fick jag chansen att testa rökta musslor, helt klart en utsökt delikatess som jag hoppas få äta fler gånger.

Väl hemma i Umeå blev det en kort paus innan tankarna förde mig till flyttpackning, sortering och planering inför Piteå. Många frågar mig hur det känns att börja jobba. Jag svarar 'jodå, känns bra, undrar mest hur soffan ska få plats i lägenheten, ifall jag kan gå i sandaler eller högklackat på jobbet och vilken färg som passar bäst att ha i sovrummet'.. Med andra ord: jag känner inte, jag tänker på annat! Det lär nog dröja nån vecka innan jag vet hur detta faktiskt känns för mig. Men hittills har allt gått smidigt.

Tänka sig, på måndag börjar Psykolog Norgren att psykologa - och får numera även lön för det!

Ett tänkvärt citat från en film: 'sluta aldrig hoppas på det dom aldrig har inträffat'.