Hilda

Nu var det länge sen jag skrev här. Julen har varit här, passerat och snart väntar ett nytt år bakom hörnet. Utan att aktiv fundera på att året snart är slut så har jag haft en känsla inom mig den senaste månaden. En känsla som kanske bäst beskrivs som vemod. Jag tror såhär i slutet att denna känsla har haft att göra med att det som har hänt har hänt. Det kommer inte åter. Händelserna, möten, upplevelser - allt blir istället till minnen.

 

Min start på 2012 var att jag och Magnus firade det nya året i Riga. Fantistisk mat och kultur väntade oss, vänliga människor, vackra, pampiga byggnader, milslånga promenader varje dag.. Jag behöver bara blunda för att vara tillbaka i känslan. Nyförälskade, nyfikna - allt var nytt och spännande. Det nya året firades på en mysig restaurang där jag och Magnus åt en oxfilé som kom att klassas som den bästa någonsin. champagnen bubblade. Så pass att vi skrattade och fnittrade mest hela kvällen, som förövrigt slutade med att vi hamnade på en strippklubb där dansande tjejer avlöste varande och jag drack den godaste Mojiton hittills. Efter Riga väntade en stressig månad. Under hela januari var det flytten till Vargvägen 181B som upptog mina tankar. Ett ikeabesök, många sena kvällar och helger som gick åt till att inreda radhuset, däriemllan jobb och plugg. Såhär i efterhand kan jag tydligt se att det var en prövning för vår relation att stressa så mycket som vi gjorde. Som tur var fick vi återhämta oss under våren - äntligen kunde vi njuta av att ha ett gemensamt boende, vårat eget.

 

Sommaren kom och dagarna räknades. Snart ett år av kärlek. Snart två veckors semester i Cypern. Snart får vi fira Oscars och Erikas bröllop. Snart. Dessförinnan bestod juni och juli av relativt mycket jobb. De luckor som fanns, fyllde jag bland annat med en tripp till Arvidsjaur och hälsade på Emma och Sarali och en helg hos mor och far i Piteå. Andra stunder som förgyllde sommaren var trevliga utekvällar på någon av stans restauranger. Bufféer avlöste varandra och mättade gott.

 

Ett år av kärlek firades på bästa sätt. En trerätters middag hemma, ute på balkongen då värmen tillät oss att sitta ute tills skymningen kom. Två armband som tillhörde varandra och dagen efter fick jag den bästa rosen - den som aldrig vissnar och som kommer vara med mig för resten av mitt liv.

 

Bröllopet. Resan ner var rolig på många sätt. Umeågänget delade bil i mer eller mindre ett dygn där lekar, skratt och diskussioner avlöstes med toastopp på varje statoil i varje ny stad. (Jag stog nog för 90%av alla dessa) Vhen var lika vackert som jag minns det - alla var på gott humör, alla var så fina och uppklädda. Hela dagen var som ett lyckorus och det blev så fantastiskt bra alltihop! Den dagen och natten kommer förbli ett av mina bästa minnen!

 

Vidare från bröllopet var det min och Magnus tur att umgås, på riktigt. Bara han och jag. I Malmö. På Hilton hotell. Lyxiga frukostar, långa promenader och jag blev påmind om Rigas känsla. Vi njuter av tillvaron och värmen stiger då vi kliver av planet. Cypern och +40 grader i skuggan. Jag har aldrig upplevt en sådan värme som då. Litervis av vatten räddade oss från uttrokning och överhettning. Maten höll bra kvalitet, Hovmästarna var ivriga att få in oss till bords. Sista vecka började min hemlängtan. Då hade vi ätit ute i snart en månads tid, sovit i en hotellsäng lika länge och min säng, min frukost och mitt hem började locka alltmer.
Hejdå Cypern och värmen och hej sverige och en regnig höst.

 

Regn, rusk, intensiva grupparbeten, C-uppsats, jobbsök efter PTPtjänst, arbetsintervjuer, helgjobb på Esprit och en välbehövd tripp till Norrköping till världens bästa tjejer. Sara som inte var där utan pluggade på andra sidan jordklotet. En saknad efter henne som blev mer och mer påtaglig - hon ska ju vara hemma! Här! I Svergie för sjutton! Samtidigt en aldrig förr så sjukdomsdrabbad höst som denna. Magproblem från Cypern, Magsjuka, olika sorters förkylningar, uvi och hosta. Tack o lov så känns det långt bort, men samtidigt påminner det mig - stressens påverkan på kropp och själ. Vad är viktigt i livet? Är det såhär jag vill leva? Såhär jag vill spendera min energi? Frågor och svar som diskuteras fram och tillbaka, ibland i terapin och med mamma, ibland med vänner, och Magnus.

 

Äntligen kommer snön. Från första december och fram till jul snöade det. Jag överger min cykel och traskar allt oftare till skolan. Grymtar och svär inombords till alla plogbilar som inte gör sitt jobb. Julklappar inhandlas och stan pyntas i rött, grönt. glitter och guld. Jag längtar till Stugan. Julen kommer och blir sådär mysig som jag hoppats på. Mat, spel, samtal, snöskottning, mat igen, skratt och sömniga ögon. Tillbaka till vardagen i Umeå. Det känns tomt igen. Jag får inte träffa tjejerna som planerat och känner mig bitter. Bitter över jobbet, sur över att jag spenderar tiden fel. Men som idag rättar till sig något. För idag har jag fått träffa Emma under en timma där julens händelser uppdaterades.

En helg kvar. En sista helg innan året är slut. 2012 - vad tar jag med mig och vad lämnar jag kvar? Det - ska jag fundera på under dessa dagar.