Hilda

Imorgon åker en extra vikt på i chinsen. Det är dags att avancera! Hittills har jag enbart kört på egen kroppsvikt så det ska bli kul att se hur stor förändring det blir när jag lägger på en extra viktplatta. Träningen flyter på nu och peppar peppar så håller hälsan mig på det friska spåret. Hälsoundersökningen som jag gjorde förra veckan visade ingenting negativt utan alla blodvärden och prover antydde att jag nu är frisk som en nötkärna. Men - medicinska lagar och regler tar ju sällan hänsyn till ens psykiska hälsa och det är väl just den som jag tror kan ha ställt till det för mig under hösten.

För att summera litegrann:...
Har sällan varit så stressad som just denna höst. Stress och oro hör nära samman med varandra och skapar spänningar i kroppen. Spänningarna tar energi och kraft från en och kan leda till ett sänkt immunförsvar som resultat, och därmed blir man mer benägen att dra på sig diverse åkommor. Oron kan jag i efterhand se att jag haft inför framtida yrkesliv. Tankar om var och med vad jag kommer jobba som psykolog har ständigt gnagt i mig. Trycket på att få ett jobb här i umeå är stort och vill man jobba med annat utanför sjukvården får man ligga i, leta och skapa sina egna arbetsmöjligheter. Samtidigt har mitt nuvarande extrajobb varit svajande, det har blivit färre timmar då affärerna gått sämre än förväntat så funderingar på hur mycket lån vs hur mycket jag ska arbeta har varit en balansgång fram till nyligt då jag fått tillbaka mina timmar. En blandning av ekonomiska frågor och framtida yrke har upptagit mycket energi, mycket mer än vad jag velat. Så, från och med nu tar jag några extra andetag och försöker 'leva mer för vad som sker just nu'. Som min terapeut sade till mig: varför ha så bråttom med livet Hilda? Vad är det som händer under nästa års almanacka som behöver planeras redan idag? Och vad är det som idag finns i ditt liv som du väljer att förbise till fördel för morgondagen? Ja, varför kan jag inte se det som är nu för och sluta tänka på vad jag borde göra imorgon eller nästa vecka, månad, år... Att summera sitt år som en enda stor planering är väl kanske inte riktigt det jag vill. Samtidigt är det i den goda stressen jag känner att livet är härligt, då det händer saker. Då jag får planera in i almanackan, bocka av och gå vidare till nästa möte, plats eller tillställning. Då jag får känna att jag hinner med så otroligt mycket bara jag är disciplinerad och följer min plan. Det finns två sidor på det här myntet så jag får väl singla slant lite då och då för att balansera upp tempot!

Jag hoppas det fortsätter i rätt riktning, idag har jag haft en lugn och skön dag med förmiddagsträning med Magnus, gemensam lunch och därefter plugg i eget tempo! = en mycket bra start på denna vecka!