Hilda

Länge har jag levt ett friskt och starkt liv. Under hela min skoltid har jag kunnat räkna mina förkylningsdagar med mina egna händer, och ännu mer sällan räknar jag mina vilodagar från träning och motion. Jag har både haft tur, säkerligen, men också har jag sett till att sköta min hälsa så gott jag kunnat. 'Ett friskt och starkt liv..' var min morfars ledord till mig. '..och kom ihåg magstödet också'. Även min mamma har fostrat in mig i idrottens värld, kanske för att hon såg så många fördelar och ett mervärde med den. Förutom ett starkt hjärta och en god syreupptagning gav träningen en gemenskap, en uppfostran som höll oss hemma på kvällarna, vi festade inte då vi hade match dagen efter och vi lärde oss respektera ledaren, gruppen och motståndarlaget. Idrotten lärde mig att nöta, att inte ge upp när det gick dåligt, som när bollkontrollen kändes som bortblåst - då var det bara att ta upp bollen igen och se slutmålet framför sig, sluta tänka på misstagen och istället fokusera på det oranga lädret, hur greppet och gravitationen kändes då jag snurrade bollen med hjälp av handleden och lika snabbt tog jag tillbaka den - en klassisk basketfint som funkade nio av tio gånger. Det enda och viktiga funktionen finten hade var att få motståndaren att lätta på sin högra fot, sen var jag förbi och påväg mot korgen. Drömmer mig nästan bort nu i skrivande stund.

Men hur ser den då ut idag? Hälsan alltså. Ja, denna höst har varit den mest sjukdomsdrabbade hösten i hela mitt liv. En sårad mage från Cypern fick mig att tro att barnafödsel var en klackspark i jämförelse, därefter kom det jag fruktar mest av allt - magsjukan! Som tur var så höll den bara i sig i lite mer än ett dygn. Någon vecka senare knackade den första förkylningen på dörren som varade i två veckor. Sen fick jag komma på fötter igen, i en vecka och sen började halsen ömma, leder värka som fick mig att tro att jag hade muskelinflammation i hela överkroppen. Till slut bröt en andra förkylning ut. Denna gång med en besvärlig hosta på köpet. En överdos av cocillana gjorde mig återigen magsjuka och efter det haltade jag mig in i mål efter två veckor. Jag blev sen frisk från hostan, förkylningen och även halsen blev bättre. Fram tills förra fredagen, dags för en tredje förkylning!! Och igår vaknade jag upp med urinvägsinfektion. Tack och godnatt!

Vad hände med den där friska hälsan som jag så länge värnat om och kämpat för att bygga upp? Inser mer och mer att jag faktiskt är dödlig och kanske lika drabbad som 'alla andra'. Jag hoppas detta är den sista svängen innan raksträckan. För sjuk till jul tänker jag INTE vara! Och så är det bara!