Hilda

När halsen ömmar, huvudet känns tungt och snoret rinner från näsan, ja då är det hög tid att ta fram tekoppen, honungen och krypa ner i soffan. Helt klart är det också befogat att få äta precis det man själv känner för.

 

Den här gången när förkylningen står och lurar bakom nästa hörn får det mig att börja fundera på vad det är som egentligen håller på att hända med min kropp. För några år sedan kunde jag räkna antalet förkylningar per år till 1-2st. På sin höjd kunde jag tillägga några dagars hosta på det, alternativt magont. Men nu - då jag snart ser 25 årsdagen framför mig så har jag redan hunnit ha 2 förkylningar (nu den 3e) magsjuka och konstiga utlandsbakterier som försvagat mitt immunförsvar. Håller inte kroppen för samma påfrestning som förr? Börjar hjärnviljan, envisheten och disciplinen gå om kroppens kapacitet?

 

 

Om det är svaret så måste jag ju börja inse att jag inte längre kan hålla på i samma tempo. Stress har för mig en ganska positiv innebörd, jag menar - det är då man får saker och ting gjort och det är snabbt också! Jag älskar att få bocka av mina "To-do-lists" och känna mig effektiv. Att få känna att man ligger steget före och har kontrollen (iaf inbillar jag mig det) över situationen. Men - det är nog dags att börja lyssna ännu mer på kroppens signaler och låta den återhämta sig ordentligt. 

 

Vila resten av veckan från gymet, sova minst 8 timmar per natt och... eh... ja, äta bra och dricka mycket vatten ingår väl också i detta, eventuellt läsa en skönlitterär bok för att känna mig kulturell:)