Hilda

"Jag hör vad du säger, men jag lyssnar inte". Det här känner nog dom flesta av oss igen. Vi har själva tänkt det, och vi har själva varit med om att försöka berätta något för någon som vi vill ska lyssna, men som vänt dövörat till och gjort tvärtom. Eller så gjorde dom ingenting alls av det du sade och kanske gav dom dig inte den reaktion du sökte efter. Hur som helst så är vi också många som kan säga att vi kan en del om kommunikation - hur man för ett vanligt samtal helt enkelt, men det man lätt kan glömma är den andra delen av kommunikationen som innebär att vara mottagare - att lyssna på vad den andre faktiskt har att säga.

 

lband kan jag komma på mig själv att jag har fyllt i vad den andre ska säga till mig redan innan denne har kommit halvvägs. Ibland slår det rätt och ibland slår det fel, ganska mycket fel om jag har otur och där finns mina förutfattade meningar som gör sig påmind. Vi har dom alla mer eller mindre, vi dömer, kategoriserar, skiljer och slår samman - allt för att göra världen mer begriplig och lättförståerlig. Frågan är hur vi ska använda denna egenskap.. eller ja, egenskap och egenskap.. kanske redskap är ett bättre ord som känns mindre stabilt och orubbligt. För att verkligen lyssna på någon förutsättningslöst tror jag att vi ibland behöver lägga redskapet åt sidan och gå in med inställningen att vi är ovetandes och vi vill veta mer. Prova gärna! Nästa gång ni pratar med er partner, syster, förälder eller vän som ni alla känner väl .- testa att lägga allt ni tror er veta åt sidan och be dem berätta mer, och fråga för att du är intresserad, inte för att du själv redan vet svaret. Förhoppningsvis kommer den ni pratar med uppleva att ni har varit till stor hjälp! För ni har ju faktiskt lyssnat på vad dom har att säga till er. :)