Hilda

Det är mycket nu. Fullt upp med exjobbet och även extrajobbet. det hae varit jobb både igår och idag i vanlig ordning och däremellan har det städats, tvättats, lagats mat, vi har haft middagsbjudning och dessutom hunnit med att få upp en fågelholk!

Som ett filter ligger jobbångesten över mig - vart ska jag få jobb? Och med vad? - inom skolan, vården, företagshälsovården, polisen, militären, privata verksamheter??

I tankarna snurrar även planering inför Valborg, examensfirande och vad jag ska göra under dom två veckorna i juli/augusti som jag är ledig... Möjligen blir det en roadtrip längs kusten med förhoppning om många stopp för att hälsa på släkt och vänner innan vi når vår slutdestination - Gotland! :)

Andra tankar som upptar mitt fokus är av mer filosofisk karaktär - hur framtiden kommer se ut, känslor som bubblar upp när jag tänker på att jag har ett avslut framför mig - ett kapitel i mitt liv där jag lärt känna fantastiska människor, men där dom flesta kommer flytta ifrån stan och börja 'livet' på nytt någon annanstans. Och även om avslut är något som vi alla är med om så gör det inte mindre ont för det. Jag hoppas att kontakten och banden finns kvar även om inte 'gänget' är här i Umeå.

Jag har väntat så länge på den här stunden, sett fram emot att ta examen, få börja arbeta och komma in i det livet på allvar. Men både väntan och längtan kan förblinda. Det lärde jag mig framför allt i egenterapin, vilket var värdefullt, mer värdefullt nu än när Örjan för första gången sa det till mig.

För varje gång vi väntar och längtar så kopplar vi mer eller mindre bort nuet för en stund. Vi springer före oss själva mentalt och får därmed sämre sikt över vad våra fötter egentligen står på för slags mark. Vad finns i livet här och nu som gör att du längtar dit bort, på andra sidan? Att längta kan såklart inge många positiva saker, såsom värme och lugn, men längtan och väntan kan även vara en stress som gör att du inte värdesätter det som händer för stunden, människor som finns här för dig, upplevelser etc.

Vad har jag egentligen väntat på i 5år? Och vad har under denna tid passerat mig obemärkt pga att min blick legat lång över horisonten?

Att leva mer 'här och nu' har först under denna vår blivit mer och mer tydligt för mig att jag vill göra. Ta tillvara på stunder som kommer till mig och släppa oron inför vad som komma skall. Iallafall för en stund...