Hilda

Första veckan på jobbet är nu avklarad. Jag har mött den omtalade landstingskulturen. Jag har hälsat på medarbetare, chefer och handledare. Jag har fått sitta med i konferenser, lyssnat till planerande av hur ett omhändertagande av en suicidnära person skulle gå till, hunnit med att boka in mina första samtal och utredningar, blivit tilldelad rollen som coach för personer med adhd. Mer till har jag suttit och lyssnat på vem som känner vem, vilka man ska vara vän och ovän med, vilka man ska akta sig för och vilken läkare man behöver berömma för att boosta hans ego och därmed bli något mer tillmötesgående än vad han vanligtvis är, dessutom vet jag numer hur jag ska journalföra, registrera möten i tidbokningen för att jaga 'pinnar' så att ledningen ser att vi faktiskt gör något på jobbet samt blivit ytterst trevligt bemött av teamet på affektiva mottagningen.

I helgen har jag återvänt till Umeå och känner för första gången den där härliga känslan av att faktiskt vara helt ledig på helgen. Inget plugg, inget extrajobb, inget fix och städ av lägenheten - utan bara ett härligt varande i stunden. Regnet öser ner utanför fönstret och här i soffan myser jag och M med en kopp kaffe och konstaterar att vi väntar med handlingen och istället bara håller oss varma inomhus.

Ikväll väntar bio och god mat! På återseende /Psykologen