Hilda

Hela denna och förra veckan har gått i konditionens tecken. Och ännu en gång gör sig den stigande åldern påmind. Alla tidigare år som jag startat upp konditionsträningen, till fördel för vinterns fokus på styrka i gymmet, så har jag kunnat göra denna ändring relativt obemärkt. Att klara 40min på löpbandet har aldrig varit något problem att starta med. Ända fram till denna vår. Förra veckan var det premiär. Den första gången klev jag av, trött och andfådd efter 20 min, ont i leder och knän och med en latent sträckning på höger baksida lår som nu bara väntar på att få sticka till. Jag byter till crosstrainern för att åtminstone få känna på den andra andningen. Vecka nr två och pass nr fem.Tiden har förlängts till 48min med en aktiv vila i mitten och sedan urtrampning på crossen. Detta är jag förvisso nöjd med, men knäna, ryggen, låren, leder?? Varför gör det så ont att springa? Känns som att kroppen är som ett segt tröskelverk innan ångan får fart.

Kanske beror detta på att jag under alla tidigare år har underhållit grundkonditionen med dagliga promenader, vilket jag nästan helt lagt ner. Kanske är det som sagt - åldern. Kanske en blandning.

Summering: för varje år som går blir jag mer och mer medveten om att jag lever!