Hilda

Det här inlägget skriver jag mest för min egen skull. Som en påminnelse om att det ibland känns bra och ibland känns mindre bra. Och så, får det vara!

 

Ibland har vi ju alla såna här dagar. Vi kliver upp, går förbi första bästa spegel, tittar på oss själva och tänker "Men herregud, hur ser jag ut?!". Idag hade jag en sån dag.

 

Jag känner mig vinterblek och färglös i huden, jag har trötta gråa ögon, ett hår som behöver klippas, slingas, färgas (you name it) och en kropp som vätskat på sig efter en kolhydratshysterisk helg. Men - i vanlig ordning så gör jag mig i ordning. Håret lockas och kramas, pudret läggs på kinderna och huden blir som sammet, ögonen markeras med eyeliner och mascara, brynen definieras och nya kläder sätts på och jag ställer mig återigen i spegeln och tvingar mig själv att le. Först går det inte så bra, men efter några vridningar och en rakare hållning så känns det inte lika farligt längre, jag klämmer fram ett "OK" i tankarna. Jag cyklar till jobbet och glömmer bort en del av känslan och börjar bli fokuserad på att arbeta. 

 

Första kunden som kommer in utbrister: - men vad fiiin du var i den där skjortan! den passade verkligen dig.

Jag - tack tack, kul att du tycker det. Det är vårens nyheter som börjar trilla in". Nu dök känslan upp igen, men förändras genast till något varmt och härligt. Jag får ett naturligt leende på läpparna som dröjer sig kvar. Jag tänker för mig själv att jag kanske bara hade en dålig morgon. Någon stund senare kommer en annan kund fram och säger "snygg du var i den där skjortan, härligt med lite färg". Vid den här tidpunkten känner jag mig som en riktigt "bedårande ung dam" och jag sträcker lite extra på mig. En tredje och fjärde kund hinner ge mig komplimanger och jag kan inte minnas när jag fick så många fina ord sagda till mig under så kort tid. Tänk vad små ord kan göra för humöret! Nu är den dåliga känslan från morgonen som bortblåst. Jag känner mig riktigt nöjd!

 

Idag behövdes dessa komplimanger, vanligtvis brukar jag känna mig nöjd med hur jag ser ut men vissa dagar är som sagt såhär. Oavsett om det var de "ytliga attributen" såsom smink, kläder och styling, eller om det var pga av något annat mer "naturligt" som gjorde att jag fick bekräftelse så gjorde det lika gott för mig! Förra inläggets bild kan stå som exempel på att det är hur jag väljer att ta det som avgör hur det kommer att kännas. Hela jag är ju ännå helt fantastisk, så det är ju härligt att andra människor ser en glimt av det och väljer att säga det till mig :) Man ska aldrig sluta ge sig själv beröm och de dagar det inte räcker med egoboosten så får vi hoppas att det finns fina människor i omgivningen som väljer att både se och tala om vad det vackra är med just dig.