Rynkor och lycka.
Rynkor i pannan är nu ett faktum. Efter att ha studerat ansiktet extra noga, kontrollerat med olika ljus samt vinklar och perspektiv, så är det konstaterat - jag är inte 20 längre. Näe, för jag är ju snart 25! Som Magnus sa häromdagen, 'jadu gumman, du är ju inte direkt någon ungdom längre, tänk på det!' Tack tack för den tanken... Och rynkorna då? Ja dom har börjat synas i pannan, måste vara alla dom gånger som mina förvånade ögon har lyft upp huden i pannan.. Eller mina grimaser på gymmet som skyndat på föråldringen.. Eller så... Eller så är det kanske bara åldern. Yeah. That's right.
Idag har jag min sista teraptimme, därefter är utbildningens egenterapi avslutad. Nästa vecka slutar den sista 'vanliga kursen' så det är en del saker nu som läggs bakom en. Hela 2012 är ju i ryggen på en, så tiden rullar fram i god fart och takt.
Kanske är det en av anledningarna till att jag börjat tänka mer på hur jag har det, vi har ju bara ett liv liksom. Låter alltid så melankoliskt att uttrycka det så men vad jag menar med det är att jag vill känna att det jag gör och hur jag har det avspeglar den där hållplatsen mellan för mycket och för litet.. Hållplatsen som benämns som lycka, som lagom, som precis såsom jag vill ha det. Och sådana stunder hoppas jag att det här året kommer bjuda på. Eller om det inte kan erbjudas så hoppas jag att jag kan skapa det. Hur vill du ha det här året?
... Som punkter, kommatecken, utropstecken eller frågetecken?
