Hilda

Snart november och +10 grader här i Umeå. Det har varit en regnig helg och vädret har kanske påverkat mitt humör en aning. Eller så börjar särbolivet ta på krafterna. Känslan som börjar infinna sig är att jag är "besökare" oavsett vart jag åker. Har liksom inget uttalat riktigt hem längre. Och samtidig har jag flera hem. Hem som hemma hos mamma och pappa i Piteå, hem som i hemma i lägenheten i Umeå, hem som i staden jag jobbar. Och på något oundvikligt, omedvetet sätt har jag lyckats färga av helgerna framöver i hur jag känner mig, för under de kommande 6 helgerna ska jag vara någon annanstans än - hemma.

 

En sån där regnig söndag som det varit här i Umeå, får mig alltid att bli lite fundersam på livet. Eller kanske - nyfiken - på livet. Det lät bättre. Nyfiken på vad som kommer hända om 1 år, 5 år, 10 år. .Är nyfiken på att se hur det hus som man så länge har fantiserat om, kommer se ut och vad man kommer jobba med, vilka nya ansikten man kommer lära känna, vilka städer man kommer besöka... und so weiter.

 

Inser också mer och mer hur mycket ens jobb styr i vilken miljö man hamnar i. Hur man trivs och sådär. Jobbet utgör så pass stor del av ens liv, så många timmar i veckan och dagar i månaden som man ägnar sig åt work work work. Det ger även kollegor och nya vänner, det kan ge meningsfullhet och personlig utveckling, det gör att dagarna går snabbare och kan ge tuffa problem att ta itu med liksom möjligheter som leder till nya upptäckter, det ger pengar och en yrkesroll likväl som samtalsämnen på onsdagskvällar och uppskattning av lediga helger och semestrar. Det kan ge ökat blodtryck och mer stress men kan även göra oss mer medvetna om att ta vara på vilan och återhämtningen. "Det beror som på de ju..."

 

Ja, jag får fortsätta vara nyfiken så får ni fortsätta med ert:)

over and out for now...