Hilda

Medveten närvaro

Publicerad 2013-09-30 21:36:33 i Allmänt,

Medveten närvaro, att kunna stanna upp i stunden. 1. Observera. Vad ser jag? Vad tänker jag? Vad känner jag? 2. Beskriv. På vilket sätt, hur mycket? Hur länge? 3. Delta. I stunden. Interagera med det du är med om. 

Detta är, minst sagt, svårare än vad det kanske verkar. Jag insåg en söndag att jag (än en gång) hade levt i framtiden - hela dagen, från morgon till kväll. Jag hade gått upp, ätit min gröt, druckit mitt kaffe, åkt iväg och tränat, direkt svängt förbi affären efteråt och handlat mat inför veckan, kommit hem, packat upp, lagat maten, förberett matlådor, duschat, bytt sängkläder, sett lite tv, packat ihop nya träningskläder, ställt iordning nytt mellis och ny lunch i kylskåpet inför morgondagen, hunnit plocka ögonbrynen, läst lite bloggar, kollat instagram och Facebook samt pratat en stund med vänner och Magnus, borstat tänder, tvättat ansiktet, hängt av mig kläder, tagit fram nya inför morgonen och därefter lagt mig i sängen... 

Tyst... Lugnt... Tomt. 
-Vart var jag? 
-Vad hade jag gjort hela dagen?

I ärlighetens namn så hade jag inte känt efter hur nånting av detta kändes. Om jag hade haft kul, ifall maten smakade bra, hur jag egentligen gjorde för att lyfta upp den där viktplattan på gymet eller vad som stod på den där bloggarens sida samt om någon bild på instagram väckte något särskilt inom mig?

Lite skrämmande är det ändå hur jag i mitt sinne kan koppla bort alla känslor och bara mata på, som en maskin som är inställd på "jag ska bara". Jag tänker ibland på att jag borde vända på hela konceptet och istället göra det jag vill - för att sen orka med att göra det där "jag ska bara" som i min värld bara är måsten, som ska göras bort. Jag tror att mitt liv skulle bli rikare ifall jag kunde med att göra saker bara för nöjets skull. Men i min värld är det svårt. Det finns alltid något jag vill göra bra, bättre, snabbare, starkare, smidigare... Ja. Adjektiven är många. 

Det hjälper inte att bara veta vad man ska göra för att må bra. Utan det handlar ju också om att göra det. Så, efter att ha skrivit det här så kanske jag tar ett litet steg i rätt riktning. 

Här-och-nu känns det iallafall bra, hoppas det gör det för Er också!

Kommentarer

Postat av: Erika L. Burkvist

Publicerad 2013-10-04 17:52:40

Inom den kognitiva neuropsykologin (om ni nu får vara så klinisk i detta filosofiska inlägg) talar man bl.a. om att uppmärksamhet handlar om att kunna inhibera irrelevanta stimulis för att klara hålla fokus på det som i sammanhanget anses relevant. Även arbetsminnets funktion sägs vara starkt påverkat av denna förmåga. Det verkar som om du först finner ro i livet och vardagen när du lagt dig i din säng efter att under dagen ha eliminerat alla irrelevanta stimulis, alla "måsten", som håller din uppmärksamhet från nuet borta.
Nog kan detta vara en bra metod för att iaf få komma sig själv in på livet en gång om dagen. Utmaningen blir kanske nu att delvis eller helt sluta upp att eliminera och istället börja inhibera.
/Erika

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Hilda

Följ mig gärna då jag tar er med på min tankeresa genom livets roliga och tuffa utmaningar.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela