Hilda

Förra sommaren firades midsommar i södra Sverige ute på Vhen med trevligt sällskap, god mat och gemytlig tillvaro. Detta år styrde kosan till Norrlands landsbygd - Långnäs. Här firades midsommarafton på bästa svenska sätt.  Dagen inleddes med en välkomponerad sillunch följt av kaffe och gräddig jordgubbstårta. Sen var det dags att fixa midsommarstången som med gemensam kraft sedan kunde lyftas upp, spikas fast och prydas av nyplockade blommor som dom små hade ordnat. Små grodorna, vi äro musikanter och goack goack ack sjöngs med glada toner tills dess att barnen frös och värmen från huset lockade in folket. Väl inne slog vi oss ner vid bordet och fortsatte kvällen med lekar och frågesport som utmanade även den gamle vise. Efter att sillunchen och tårtan lagt sig i kistan var det dags för femkamp. Den tävlingsmänniska som en gång växte fram på basketplanen i sexan kom nu åter, men fick dämpas till fördel för den goda stämningen och sinnesfriden i herrskapet. Och tur var väl det. Mitt lag kom på en stark tredjeplats.. Av tre möjliga. Nåväl. Efter detta hade det ofattbara hänt. Vi kände oss återigen hungriga. Grabbarna i huset gick därför ut med köttet och kvinnorna ordnade i sedvanlig ordning sallad, potatis och tillbehör. Några skålar senare och ännu mer nöjd och belåten över det som serverats  kom vi nu inpå småtimmarna. Samtalsämnen avlöste varandra, någon efterlyste efterrätt, en annan var iklädd Bob Marleys alias och en tredje kämpade för att hålla ögonen öppna.