Definitionen av tid
Tiden. Och oss. En skiftande relation som skapar mening, frustration, lycka och uppgivenhet, allt beroende på hur vi väljer att ta tillvara på den. Tiden.
Tiden springer ibland förbi oss i ett hiskeligt tempo. Vi upplever, lite paradoxalt, att vi ingenting hinner med, fastän vi har fullt upp - och av just den anledningen inte tycker oss göra tillräckligt.
Tiden står still. Vi upplever rastlöshet, svårigheter att ta tag i saker och känslan av uppgivenhet infinner sig obekvämt nog. Våra tankar pendlar mellan att befinna sig i dåtid och framtid. Nutiden vill vi inte uppleva, det kan ju få oss att känna oss mänskliga och det ingår oftast inte i repertoaren av etiketter vi tillägnar oss själva. I varje fall inte hos mig själv.
Tiden passerar. Och vad är det vi frågar oss själva om inte 'vad har jag nu missat?' När tiden passerar upplever vi att vi själva står stilla och betraktar livet vid sidan av det. Vi känner oss inte delaktiga eller närvarande. Istället kryper stressen nära och vi kan känna doften av oro över det vi borde har tagit tag i men som ännu ligger orört. Vi tycker oss ha tappat känslan för hur maten smakar, hur täcket känns mot kroppen eller om fåglarna har börjat kvittra utomhus i takt med att våren stundar. Tid och känslor påverkar varandra.
Tiden påminner. Om att livet endast går i en riktning och att vi ibland inte får en andra chans att göra om saker, såsom vi skulle ha velat. Tiden påminner om att det inte finns omättligt. Med tid. Utan att vi kan, om vi vill, ta vara på den och bli mer delaktiga. Livet och tiden hör ihop.
Tiden inger samtidigt hopp. Om att tid fortfarande finns kvar, oplanerad och ny för varje minut som går. Vi känner att vi kan ta vara på det som finns kvar och att vi själva äger beslutet med vad och hur vi vill fylla den. Med tiden kan nya möjligheter dyka upp medans andra försvinner. Och det vi vet här, är att vi ingenting vet. Om framtiden mer än att vi har idag, just nu. Och vi kan göra vad vi vill, just nu.
Tiden. Föränderlig och olika i varje människas ögon. Den kändes avlägsen när man var yngre. Den eviga väntan som infann sig när man hade månader kvar innan sin 12års dag. Det som slår en med en stor dos av ångest, lite vemod och stress idag när du funderar på hur du ska hinna med en sak till, en bjudning till att handla för. Till din egen födelsedag som är imorgon. Om tio år till kommer jag liksom du säkerligen ha en ny definition av tiden. Vad jag och du fyller den med och hur den påverkar oss.. Får vi helt enkelt vänta och se.
Tiden.. Ja. Livet. Och tiden.
